- Man hinner alltid att träna. Man tar sig tiden och prioriterar om. (T skyllde ofta på tidsbrist "Det är så mycket i skolan nu m.m")
- Att träna gör så att man blir piggare och då har energi över till annat. Aptiten blir bättre och man sover bättre. Hela dygnsrytmen kommer i fas. Och alla andra positiva effekter av träning påpekade jag om och om igen.
- Det handlar inte (bara) om att se bra ut. Ska vi leva tillsammans en livstid förväntar jag mig att han tar hand om sig. Jag accepterar inte att han slarvar med mat och träning, lika lite som det skulle vara okej om han var storrökare eller storkonsument av alkohol. Glöm´et!
- Vänta inte på att bli sugen på att träna. Bestäm dig och just do it! T hade en förmåga att känna efter om han hade lust dag för dag.
Det var mina fyra argument. Och jag minns inte hur det gick till, men nu tränar han regelbundet. Varje vecka flera gånger. Jag är helnöjd! Men hur gjorde jag? Det är frågan. T blir ju rätt anti när jag försöker tjata fram något, de gångerna gick han absolut inte iväg och tränade. Nelson är ju van att vara lång och smal, han kanske har fastnat i det. Illusionen om att han kan äta vad som helst utan att det sätter sig? Även att smal inte är lika med hälsosam? Vad vet jag. Jag tycker också du borde påpeka att du faktiskt anstränger dig för att leva hälsosamt med sunda matvanor, träning och viktminskning. Han borde stötta dig i det för er bådas skull. Som jag sa till Tommie, "Jag vill inte bli änka i förtid bara för att du inte tar hand om dig!"
1 kommentar:
Tack för dina kloka ord! Skönt att höra att dom faktiskt kan förändras! ;) Kanske ska be Tommie övertala Magnus i helgen? Antar att det bästa är att ta upp det när jag inte är irriterad..
Men precis som du skriver tycker jag också!
Skicka en kommentar