tisdag 15 juli 2008

å... the tålamod!


Å ibland driver han som jag bor med mig till vansinne! Nu är han halvsjuk IGEN och jag har sagt till honom 100 gånger att det är för att han inte sköter sin kropp... Om han ansträngde sig att äta lite bättre och RÖRA SIG så skulle han må så mycket bättre, vilket skulle innebära att VI skulle må mycket bättre!

Jag blir så trött på att vara den enda här hemma som bryr mig om sånt, skulle gå så mkt lättare om han också brydde sig lite.

För en liten stund sedan sa jag att jag skulle börja träna på gymmet o att det vore kul om han hängde med, en sak som vi skulle kunna göra tillsammans. Men han svarar som vanligt att han ska springa... Jag kan räkna på mina tummar hur många gånger han sprungit sedan Göteborgsvarvet i maj! Och innan det, dvs när han "tränade" inför det, sprang han på sin höjd en gång/vecka o det var när brorsan DROG med sin honom.

GAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHH! Jag blir så sjukt irriterad!! Vad FASIKEN SKA JAG GÖRA?! Det är så sjukt avtändande att han inte sköter sin kropp! Och då menar jag inte på utsidan utan på insidan! Träning o bra mat gör så mkt mer än bara fysik! Man blir piggare (han klagar varje dag om att han är trött), friskare och gladare = bättre samliv (och sexliv)!

Jag orkar inte vara den som ror åt två jämt och ständigt!

Hur kan jag ta upp det här på ett bra sätt? Jag blir så lätt sur på honom o han har extremt låg självinsikt när det kommer till det här... Hur säger man till någon att han gått o blivit en soffpotatis?

HJÄLP!

Inga kommentarer: