Angående det här inlägget ska väl påpekas att det gick sådär med det där "bara för att det är kul". Stefan inledde badhus-kvällen med att slänga sig i bassängen och simma runt, runt, runt som en duracellkanin och muttrandes "Jag ska simma 40 längder". Jag försökte in i det sista motstå min tävlingsinstinkt. Hängde lite vid bassängkanten, simmade ett par längder, trampade vatten, höll andan, drog runt på en flytande Ulle the Valross och hävdade bestämt att jag var minsann där bara för att ha kul och umgås. Ja, det gick ganska bra. Tills alla hade gått upp och jag bara skulle simma någon längd till.. Jojo då tog tävlings-Marie över. Snabbanan låg helt fri för bara MIG att inta. Så snabbt som satan avverkade jag de sista 24 längderna så minsann jag också simmat 40 längder. Så, så gick det med "bara för att det är kul...". Men det var faktiskt kul och jag var mäkta nöjd med min insats. Kunde knappt gå dagen efter men det var det värt att slå brorsan (ja, för jag simmade ju både fortare och säkert lite längre också än honom)!
Alltså: Det viktigaste är inte att ha roligt, det viktigaste är att vara BÄST!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ha ha ha Tävlingsinstinkten kan komma bra till pass när det gäller träning. Det är lite si och så med min tävlingsanda, men jag blir ändå mer pepp av att träna med andra.
Skicka en kommentar