Vi måste kämpa på!!!

Det går inte alls bra för mig heller just nu. Det är precis som jag skrev i mitt förra inlägg och som du också kommenterade att prioriteringarna hamnar fel. Tiden finns där, det vet jag eftersom jag brukar ha den. Måste bara ta mig in i den positiva cirkeln igen. Men jag är ganska lugn ändå, för maten går hyftsat bra. Inte jättebra, men iallafall på nollan så att säga. Min iver att hitta träningen igen beror ju mest på att jag mår så bra när jag tränar. Men eftersom att träna minimum två pass i veckan och ofta mer hör till min vanliga rutin så känner jag mig trygg i att detta är en övergående fas. Känns bara som att det är så mycket som stör just nu för att jag ska kunna se vad som är viktigt för mig. Jag skulle behöva storstäda och rensa här hemma, ringa en del samtal, skicka vissa brev, höra av mig till vissa personer och plugga massor. Känns som om jag drunknarar i ting. Mitt liv känns inte luftigt just nu, det känns stökigt. Förstår du alls känslan jag menar eller är det bara bubbel?

Du ska inte alls ge upp nu Marie! Tänk istället efter vad som var annorlunda dessa två dagar. Kan det bero på yttre faktorer? Det går upp och ner, det är den hårda sanningen. Tänk tillbaka på när det gick som bäst och lättast. Vad berodde det på? Det är så mycket mer än vad vi stoppar i munnen och hur ofta vi tränar. Hela dagsformen vad gäller känslor, stressnivå m.m spelar ju in. Kämpa på! Det betalar sig i längden!